Stilikt

Efter en hel sommars jobb började det i början av September att krypa i kroppen på mig. Jag var så rastlös att det inte finns ord för det. Jag ville se mer, ville uppleva mer än lilla Sverige. Några månader tidigare hade jag fått ett erbjudande om en praktikplats i New York. Jag avvaktade med mitt beslut tills skolans svar i Sverige blev negativt. Jag tog kontakt med Malin, kvinnan som hade varit inne på bloggen och sett vad jag går för. 2 veckor senare satt jag på ett plan. Påväg bort från Sverige. På väg till ett äventyr, likt en bok med oskrivna sidor: New York.

8 timmar senare landade jag på flygplatsen i New Ark, Ney Jersey. Det första jag hörde var en biljakt. Klockrent. Hur många gula taxibilar där var ska vi inte tala om ens. Jag kände att jag hade landat på rätt landningsbana iallafall. 12 timmar senare hade jag både hälsat på mina rumskamrater, och var på plats för första jobbdagen. Det var dags att presenteras för arkivet, förvaringslokalen för alla underbara vintage-kläder som väntar på att få plats i affären, ett kvarter bort. Under denna vistelseln lärde jag mig b.la att man kan få in mycket fler kläder än man tror på ett litet område. Helt galet, vi snackar om 100-tals plagg om inte ens 1000-tals...Efter ett par dagar med sortering efter olika stilar på plaggen, och en del ändring av plagg i syrummet, kände jag att det var dags att utvidga mina vyer. Jag tog kontakt med Malin igen, för att se vad hon hade för kontakter på lagret. Hon nämde något om en designer och det lät precis som vad jag behövde kompletera mina dagar med. Jag fick nummert och tog kontakt med Helena Fredriksson, designern för märket H.Fredriksson. 2 dagar senare var jag på plats i hennes studio och ett par timmar senare hade jag ett schema där, 2 dagar i veckan. Hos Helena fick jag göra allt från att screeena hennes tryck på t-shirtar och väskor, till att springa ärende och sy scarfsar till hennes kollektion. Jag fick även hjälpa henne på hennes uppdrag utöver hennes kollektion, som att sy kostymer till både sångerskor och dansare till diverse festivaler och uppträndande. Det var väldigt intressant att också få vara med på hela den processen, från fittings till att se plaggen i rampljuset!


Hos Helena blev det mycket syende, vilket jag tycker är kul, men jag ville komplettera med lite mer mönsterkonstruktion och frågade om Helena om hon hade några kontakter med nån som höll på med det. Hon tipsade mig om en tjej, Stina, som gör en del av hennes mönster. Jag tog kontakt med Stina och ett par dagar senare hade Stina och jag suttit på ett fik och pratat om allt mellan himmel och jord i 3 h! Vi kom minst sagt överbra överens! Stina är frilansare och håller mycket på med mönsterkonstruktion och vid det tillfället jag träffade henne var hon i fullgång med att göra ett par plagg till sångaren i "Antony and the Johnssons" och sa att jag gärna fick vara med henne på det projektet där en hel del mönsterkonstruktion skulle användas. Efter ett par dagar med Stina hade jag lär mig göra: ett par byxor, veta hur man ska reglera mönster till person, slag på kavaj, paspoalficka, skjortkrage, skjortknäppning, sidficka på byxa, t-shirt, gylf och omplacering av insnitt. Stina la verkligen tid på att lära mig alla dessa sakerna och jag är väldigt tacksam för det! En gång åkte hon tillochmed in till sin studio bara för att ha "lektion" med mig. I studion jobbar hon i vanliga fall för Lars Nord (stort namn inom kändisvärlden) där hon har sytt upp plagg till bland annat Bruce Springsteen och Mick Jagger. Första gången jag var där fick jag se korsetten hon hade sytt till Mariah Carey. Jag har även fått följa med henne till VPL:s studio. Hon brukar göra slutkollektionen till VPL:s visningar. Stina är en stor förebild för mig och hennes personlighet är en av de mest finaste jag har träffat. Det finns inte många människor som är så snälla och ärliga som hon är.

Utöver Stina, Helena och Malin lyckades jag klämma mig in på ännu en praktikplats. Malin och jag skulle hämta några lådor kläder som hon hade förvarat hon en vän, Steavie. När vi kom dit var Steavie i full gång med planerna till hennes kommande film. Hon behövde all hjälp hon kunde få och jag erbjöd mig att sy en av kostymerna till en av rollerna i filmen. Efter lite mer information fick jag reda på att det skulle bli en sorts stillbildsfilm i bokform. Dessutom skulle fotona var i Svartvitt. Scener skulle byggas upp som i en riktig film, men istället för att ha ett rörligt skådespel hade Steavie valt att fota alla händelser och scener för att sen bygga upp filmen av foton. Det blev ett intressant och annorlunda projekt för mig. Jag fick ganska fria tyglar. Jag fick en förklaring av karaktären jag skulle göra kostym till och ett exemplar av "manuset". Eftersom fotona skulle vara i svartvitt fick jag hela tiden jobba med en kamera inställd på svartvita foton och fota de olika tygerna under arbetsprocessen, för att se om grånyanserna passade ihop med varandra. Jag fick även ha fitting med skådespelerskan. Nu väntar jag bara på ett färdigt ex i brevlådan! SKa bli kul att se!

Dessa 4 praktikplatser spenderade jag den mesta av min arbetstid på. Men jag hade även småpraktiker där emellan. Jag var bland annat med på två modefotograferingar till tidningar. En av dem utspelade sig i Centralpark och en i studio. Jag fick springa och hämta/lämna plagg på dyra modeföretag, hjälpa stylist med val av kläder samt påklädnad av modellerna. Det var intressant att se hur det går till på en plåtning i verligheten. I arkivet hos Malin fick jag vara med på möten med designers från b.la LEE och Urban Outfitters.

Utöver det fullspäckade jobbschemat hann jag även med att träffa helt underbara olika personligheter, besöka en massa turistatraktioner, skaka rumpan på New Yorks klubbar, shoppa både kläder, skor och tyger och dela tid med fina rumskamrater och nyfunna vänner. Hann med en trip till staten bredvid också, New Jersey, där jag lärde känna Anna och Svenja som jag hoppas hålla kontakt med, även dem.

Jag har lärt mig jättemycket under de 3 månaderna jag var borta. Jag visste inte vad jag gav mig in på men kastade mig över stupet ändå. Jag är stollt över det. Jag klarade mig på egen hand i tre månader och fick ut en massa erfaranheter och vänner.

Tack till alla som gjort mina 3 månader och tack till mig själv.


Om ni får en liknande chans, tveka inte. Det är bättra att ta chansen än
 att tänka på vad du kunde fått.