Stilikt

Paniken bara växer. Paniken inför hösten menar jag. Nu måste jag ta tag i mitt liv själv. Jag har ingen skola som jag är "tvingad" att gå till. Jag är  fri. Alla möjligheter. Många dörrar är öppna. Vilket tillhör min nyckel?

För två år sedan var jag ganska säker på vad jag ville göra två år senare. Jag skulle jobba, ta ett år ledigt och släppa alla studier innan jag började på det 3 åriga design-programmet i Borås.  Jag hade inget helgjobb då och tänkte att ett år i en klädesaffär i Sverige kunde bli rätt bra, bestämma andra folks outfits och leka med scannern i kassan. Det verkade så roligt, att blippa av streckkoder. Ett halv år senare fick jag jobb i en klädesaffär, som extrapersonal.

Sommarjobbet året efter var nu säkrat och jag jobbade i klädesaffären som mest 3 veckor i streck. Ett par månader tidigare hade jag blivit tillfrågad av affären "Tjallamalla" ifall de fick sälja mitt klädesmärke. Så, sommaren förra året hade jag två jobb paralellt. Jag jobbade i klädesaffären på dagarna o en del av de lediga dagarna och kvällarna spenderade jag tillsammans med symaskinen och sydde plagg till Tjallamalla. Ibland hade jag kanske inte tiden till det, det fanns ju mycket annat jag ville göra, träffa pojkvännen, umgås med kompisarna och shoppa. Men kicken av att veta att nån köpte mina kläder var också enorm.

Hösten 2008 kom och vid det här laget var jag ganska trött på att stå i en klädesaffär. Fötterna värkte och rastlösheten började gro. Det sista året på gymnasiet hade börjat och framtidsdrömmarna började på nytt. Nu var jag ganska säker på att jag INTE ville stå i en klädesaffär i Sverige ett år. Så hemskt var det inte att jobba i en klädesaffär men jag behövde mer stimulans än så Jag började tänka utanför Sveriges gränser. Jag ville resa, se världen, och öva upp min förskräckliga engelska. Ett engelsk-talande land var det som stod högst upp på önskelistan, samtidigt som längtan efter att bli färdig designer växte. Men en paus från pluggandet kanske skulle vara nyttigt ändå. Jag började kolla upp långtidsresor till utlandet. Ett år var jag beredd på att åka ifrån Sverige. Jag fastnade för Australien. Det låg långt bort och klimatet i de varma delarna var väldigt lockande i höstkylan hemma i Sverige.

Våren 2009 närmade sig väldigt snabbt. Ansökningarna till högskolan skulle snart vara inne. Jag besökte syon ett antal gånger för att se vilka design-skolor som fanns i Sverige. Det fanns två stycken som hade den utbilden jag ville läsa, Modedesign. Antingen fick jag förflytta mig till Stockholm och läsa vid "Beckmans". Alternativ nummer två var Textilhögskolan i Borås, som jag själv hade kollat upp lite om innan. Den 31/1-1/2 hade Textilhögskolan öppet hus. Jag och Åc tog tåget upp till Borås på Lördagen. På Söndagen sökte vi upp skolan med kartan i högsta hugg. Vi satt med på ett informationsmöte om skolans kurser och sen gick vi runt, kollade salarna och snackade med studenter som gick på skolan. Jag snackade mycket med en tjej som ursprungligen också kom från Skåne. Hon gav mig massa pepp och inspiration att börja på skolan. Mysiga lokaler, trevliga lärare och inspirerande projekt övertygade mig om att här skulle jag nog trivas. Fick också en del information som jag inte hade räknat med. Kunskap inom mönsterkonstruktion var obligatoriskt för att kunna börja på den 3-åriga utbildningen. Det innebar att jag behövde gå en mönsterkonstruktionkurs på en termin först innan jag ens kunde börja söka in på den 3-åriga. Att bara ca 15% av de som sökte in på modedesign kom in, avskräckte mig lite också. En positiv sak som jag inte hade räknat med var att man kunde plusa utbildningen med 2 år och få en masterexamen. Dessa 2 år kunde man dessutom få läsa utomlands. Väl tillbaka i skåne var jag väldigt motiverad att börja plugga mönsterkonstruktion direkt till hösten, vilket också blev den enda kursen jag sökte till.

Månader gick och tvivlet började växa. Ville jag utomlands eller ville jag börja plugga? Jag visste ju vad jag ville plugga till men ville jag göra det nu direkt till hösten? Australien-drömmarna byttes sakta ut till England-drömmar. England kändes närmare och tryggare på något vis. Jag började snacka med en kompis kompis om att åka dit tillsammans och jobba ett år. Vi mejlade olika företag som ordnade jobb utomlands. Men tvekan fanns kvar. Hade jag släppt Australien för att mina överoroliga och beskyddande föräldarna inte var helt på min sida där? Vad ville JAG?

För ett par veckor sen dök tanken upp om att Nya Zeeland hade också varit trevligt att åka till. Jag snackade med en kille på bussen en dag på väg till skolan. Han hade varit i Både Nya Zeeland och Australien och han rekomenderade utan tvekan Nya Zeeland före Australien. Där var finare miljö sa han. Men smaken är ju som baken? Jag har inget att utgå ifrån själv.  

Och nu sitter jag här utan någon bestämd plan för mina kommande månader. Om 2 månader är hösten här och jag måste ha bestämmt mig. Om 19 dagar får jag reda på om jag har kommit in i Borås eller inte. Jag har fortfarrande alla dörrar öppna. Frågan är vilka jag ska stänga för stunden? Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Livet är långt (förhoppningsvis). Här är mina alternativ för det kommande året:

°Borås till hösten, resa nånstans under vårterminen

°Resa direkt, till Nya Zeeland, Australien eller England. Bli borta ett år

°Borås till hösten, resa några veckor mellan kurserna, Ta en ny enstaka kurs till våren

Förhoppningsvis klickar det plötsligt en dag och jag vet vad jag vill. Men den dagen måste komma snart.


Borås

London

Nya Zeeland

Australien